(Source: lovely-pussy, via bergochdalbana)
(Source: joining-the-marauders, via bergochdalbana)
(Source: frenchtoastandpancakes)
texten
om jag fick välja att bli lite mer som två låtar så skulle jag välja de här:
RIOT
FREDRIK
det bästa är att jag känner folk som är så
så simpel som jag är, kan jag inte förstå
Jag älskar tonåren. Älskar det så himla mycket. Det händer så mycket, det blir liksom aldrig tråkigt och även det uttråkade finns det något bitterljuvt i för man vet att någon gång snart kommer något jätteknäppt hända, för det gör det jämt.
Jag hatälskar allting. Tycker till och med den ständiga prestationsångesten till viss del, när det inte är riktigt ångest. För att ta sig igenom det och hjälpa någon annan och sig själv är så bra. Det är sorgligt och vackert hur man märkbart förändras hela tiden, utan att kunna stanna upp och reflektera över det. Hur man glider ifrån och kommer närmare, släpper taget och saknar och längtar tillbaka. Hur man inser saker hos sig själv, hur man utvecklas och hur man på vissa sätt blir mindre. Att det är så okej att göra typ vad som helst när som helst med vem som helst för det finns inga ramar eller gränser och de är ändå till för att brytas för att man är ung och dum.
Det är okej att inte tänka och bara släppa taget och leva. Göra det som faller en in. Det blir nog bäst minnen då. Leva ut allt det man tänker, det är okej att vara arg, glad, ledsen, nyfiken, förvirrad, kåt, förbannad, löjlig, bäst, allt. Vi har bara ett liv och bara en tonår. Tycker i för sig att man kan leva såhär hela livet, alltid gå efter att leva ut så mycket som möjligt, men speciellt i tonåren kanske. Allt är ju nytt här.
Åååååååh allt är tillåtet.
En mindre bra men antagligen också nödvändig grej är ju hur man förändras, ifall man blir mindre liksom. Fegare, mesigare. Sådär så att någon annan tar skada. Ifall man sätter sin egen rädsla framför att ta hand om någon. Man vill egentligen bara vara där och hjälpa men man är för löjlig och liten och rädd. Det finns väl något att lära i det med, men det är sorgligt eftersom någon annan kanske tar skada av det.
Men det är ju bra när man väl inser saker och kanske gör något åt det. För hur motsägelsefullt är inte det? Att vara rädd, för feg för att våga älska.
Det finns minst två sidor av allting. Jag hatälskar allting. Men mest älskar jag det.
fem månader går så snabbt du är fortfarande världsbäst och kommer säkert vara det jämt jag älskar dig
Leker författare och försöker författa ihop en inte töntig novell. Men det inte töntiga är svårt, verkar bli töntigt hur jag än gör. Leker fotograf och fotograferar mig själv och redigerar och lägger upp här så att folk ska få se min vackra nuna. hejdå.
I’ll just leave this here.
HAHAHHAHAA I CAN’T BREATHE
OMG AHHAHAHAHAH STOP IT
(via bergochdalbana)
